AKTERSPEGELN NR 2.

 

Nr 2 !!!. Förvånade och glada hoppas jag.

Skriver detta när den första vårkänslan spirar i kroppen och knoppen. Innan Ni får den i brevlådan eller per rymdpost ligger kanske den kära båten redan i sitt rätta element. Om vintern som varit finns delade meningar och min gode vän Eilert Ericsson har vägrat lämna det varma köksbordet. Jag som bott en längre tid i de norra delarna av vårt fantastiska land kan bara säga – äntligen en riktig vinter om man bortser från elräkningen.
Minireportaget den här gången kommer att handla om Lilla Kålviks Båtbyggeri Orust.

Sen höst 2009.

Som jag nämnde sist hade planeringen inför båtmässan påbörjats. Arbetsgruppen med ordf. Mats Stefansson ( övriga slavar Mats Hylander och undertecknad ) samlades allt oftare och straxt innan jul presenterade vi ett förslag inför granskande mässledningsögon till utsmyckning av V-Hallen. Den accepterades utan större invändningar.

2010. Båtmässan

Båtmässan Göteborg i februari inledde det nya decenniet med flaggan i topp. Mats S hade gjort ett jättejobb. Mycket välbesökt utställningshall med ett brett utbud. Museiföreningen Sveriges Fritidsbåtar med chefen Pier Dunbar och son scannade båtritningar för glatta livet och framtida databaserade register. Mycket nöjda med allt förutom lukten från våra tändkulemotorer. Månne dom ha bättre luft i huvudstaden. Fick tom. in en ritning på fotografisk glasplatta! Antikvärde kanske, men om den gick att scanna in förtäljer ej historien.
Tolv båtar fraktades och ”knöddes” in. Bl.a. vinnnarna av pokalerna från Festivalen 2009, en Andunge Nr 1, en hundraårig ännu flytande Vässing, två Solö med namnkunniga ägare. Björn Rosengren – tabu- och Anders Eriksson –galenskap. Apropå ordet vässing kontra kåg. Diskussion, om detta är samma båttyp med samma namn och bara anger var längs efter kusten den hör hemma, löstes ej men kanske någon av Er har det rätta svaret. Andra båtar som väckte uppmärksamhet var en Tumlare med ovanlig däckslayout, en nybyggd segeleka, en Elektroluxbåt både i fullskala och modell. Modellen ställdes ut av Roger Tostin och var en helt otrolig skapelse med alla mässingsbeslag utom vattenpumpen förgyllda i 24 karats guld. Egen tillverkad fungerande snurra. 1450 mm lång och 2500 arbetstimmar. Hatten av och avundsjuka. Priset i kuriosaklassen tog nog Kenneth med egentillverkad kanot, ångmaskin och snurra som ersatte den traditionella paddeln.
Underhållna av tändkuledunk och en Wurlitzer jukebox snickrade elever från Båtbyggarskolan Henån, Mats Snickare med anstäld och Båt Jonas en liten mahognydoris som utaktionerades och inbringade 20 000 svenska kronor. En fjärdedel av dessa skänktes till sjöräddningen. Uppskattat från alla parter inte minst av besökare som fick höra hammarslag, se hyvelspån och kopparnitar. En eller var det två slog Anders Eriksson i och signerade. Måtte det vara den som får bytas sist.
Från scenen fick vi av John Brovik lära oss vad en helikopter kan åsamka en nylackad toft och vad myra är. Julletågets öden och äventyr fick kanske någon deltagare i det beryktade celluloidtåget att ompröva sitt deltagande. Givetvis intog även den oförglömlige immitatören och fartygsinspektören Mats Berggren scenen. Han jobbar för övrigt inte längre på Sjöfartsverket utan på det verk vi får bilskatten ifrån. Transportstyrelsen! Vart är sjölivet på väg. Många aktiviteter och utställare är ej nämnda och definitivt ej glömda. Söndagen avslutades med dragning i Ekalotteriet. Båten gick till Ljungskile.
Sist under mässrubiken lite kort om ekonomin.
Bidraget från mässan i kronor och ören var knappt tilltaget. Förlust lika stor som inkomsten från Dorisen. Helhetsbilden talar dock med all tydlighet i svart på vitt från vår kassör på ett rejält överskott. Ett gemensamt tack till alla våra otroligt duktiga lott- och loppisförsäljare. Vad vore ekonomin utan er!

Utvärderingsmöte med mässledning har vi klarat av utan äggkastning och vi är välkomna nästa år.PUST.

Mars 2010.

Konvalecenttiden efter mässan är slut. Nu påbörjas planeringen inför vår, sommar och höst. Närmast i tiden medverkan vid den flytande båtmässan i Lysekil 16-18 april tillsammans med Föreningen Laurin på Anderssons kaj där bogserbåten Harry ligger. Inga personalkrävande aktiviteter planeras utan mest information angående stundande Träbåtsfestival och modellbåtskurs. Tält reses och delas med Laurinarna. Sedan 14-16 maj, medverkan vid Båtdagarna i Uddevalla. Samma upplägg dock med ett nytt ekalotteri och ytterligare en samarbetspartner. Bohusläns museum med en utställning och marinarkeologer i arbete. Tanken är att vi skall dela på arbetsbördan vid båda dessa tillfällen.

Juli 2010

Föreningsårets andra stora begivenhet. Träbåtsfestivalen i Skärhamn den 3 och 4 juli. En arbetsgrupp är utsedd och aktiv. Svante Berner, Inge Pettersson, Henry Gustavsson och mig själv. Svante har redan varit flitig som en myra och presenterade en strukturorganisation med olika ansvarsområden på senaste styrelsemötet, exempelvis utställare, sponsorer och program. Den ansvarige -alla redan utsedda och vidtalade- har koll på att allt är under kontroll och om inte åtgärdar antingen själv eller tar hjälp av medlemmar. Ett syfte är givetvis att få fler engagerade och avlastning. Som vanligt planeras ett brett utbud för besökande med hantverkare, öppna affärer och restauranger, utställare, modellbåtar, föreningar och givetvis en ” båtmässa” i kyrkan söndag morgon.

Men nu till några nyheter:
* en ny brygga för gästande båtar i södra hamnen
* festivalområdet koncentreras till södra hamnen
* Inomhushall 500kvm, med rbetsnamnet Lilla Båtmässan.
* reducerad hamnavgift för medlemmar
* ny båtklass i tävlingen om pokaler
* stora båtar även vid de sk. Kustbevakningskajen
* en ”enklare” båtfest lördag kväll för medverkande
* ny ”mässgeneral” Svante Berner ersätter avgående Tommie Swanström

Kommentarer:
Kommunen satsar på en flytbrygga belägen mellan monomentkajen och Vilgots lilla gamla fiskebåt Grönskär. Låg brygga med platser för ca 15 båtar. Dessutom underlättas promenadstråket utefter vattnet. Behöver ej gå upp på stora vägen och binder samman Atenehuset med gästhamnen. Tidigare aktiviteter på torget i centrala delen av Skärhamn flyttas till södra delen. Torget var för avlägset från gästande båtar enligt de åsikter vi fått. Långt att gå men ändå kortare än till systembolaget. Ack, ack. Tolkar det välvilligt. Vi hade för dåligt attraktionserbjudande på torget.
Två nya båtklasser inrättas nu officiellt detta år. I enlighet med stadgeförändring förra året hälsar vi också båtägare med veteranbåtar att deltaga i tävlingen om bästa segel- resp. motorbåt – 30 års gräns oavsett byggmaterial. Träbåtsklasserna kvarstår och så även folkets val.
Med en enklare båtfest tänker vi oss en sammankomst under enklare former. Kanske en grillkväll. Mer om detta senare. Definitivt program beräknas vara färdigt i början på juni, se vår hemsida. Tommie som i många år dragit det tunga lasset har pga. ökad arbetsbelastning avsagt sig uppdraget som festivalansvarig. Tack Tommie för allt du gjort. Vi kommer att sakna dig. Ersättare och ingen dålig sådan är Svante Berner Skärhamn, Ankarvägen 5. 0304-674969 0708-183806.

Tisdagen den 13/4 hade vi årsmöte på Kajutan Henån. Mötet inleddes med en berättelse med bilder om en atlantöversegligen av Rolf Lindquist. Intressant men det var inte i en träbåt men så nära man kan komma. Ett orustbygge från Ellös.
Efter inmundigande av macka och dricka de sedvanliga mötesföredragningarna under ledning av Henry Gustavsson. Styrelsen beviljades ansvarsfrihet. Undertecknad omvaldes till ordförande. Ekonomin är god. Så god att vi tom. måste skatta för överskottet. Återigen ett tack till alla lottförsäljare.
På det konstituerande mötet blev det lite omstuvningar i styrelsen i enlighet med valberedningen.
Henry Gustavsson avgår som vice ordf. och ersättes av Inge Pettersson. Tack Henry för alla år. Nu är det bara jag kvar sedan starten för 15 år sedan.
Tommie Swanström avgår ur styrelsen och ersätts av Anders Hellman.
Eilert Ericson i valberedningen avgår och ersättes av Mats Stefansson. Eilert du har hittat många namn under åren som har fört föreningen framåt. Tack.
Allan Andersson avgår som suppleant och ersättes av Sven-Olof Olsson.

Nu jobbar vi alla för högtryck på ett nytt verksamhetsår.

 

Minireportage.

LILLA KÅLVIKS BÅTBYGGERI ORUST.

Gavel

Roland Persson.

Vem har inte hört det namnet i träbåtskretsar! Roland föddes på Orust men fadern Per som var en hästkarl flyttade till Rixö och arrenderade en gård. Roland var redan under tidigare år en mycket målinriktad man. Han skulle bara bli båtbyggare. Alla lov och ledig tid tillbringade han på Orust och då hos Tore och Ante Larsson i Kungsviken och hos Erik Olsson i Dalby. Den kunskap han snappade upp där omsättes i en ekor som byggdes under en pressenning på gården. Virket hämtade han med häst och vagn i Lysekil. Tidigt 50-tal flyttade sedan Roland till Orust och började jobba hos Tore. Efter några år bytte han arbetsgivare och började hos Gustav Johansson, Henåns Båtbyggeri. Nuvarande Gustavs skjul i Henåns hamn vid Najadvarvet. Gården på Rixö skulle rivas och Roland som var en handlingens man flyttade delar av den och byggde upp sitt första varv beläget mittemot nuvarande Najadvarvet på Lundens industriområde. Här byggde han sin första och enda julle. Tyvärr brann varvet efter några år och verksamheten flyttade till Utgård några hundra meter västerut.
I slutet av 60-talet gick sedan sista flytten till Kålvik. Pers föräldrarhem blev tillgängligt och resten är historia. Nu idag är det ut- och ombyggt ett antal gånger. Svårigheten att hitta dit kvarstår dock för den oinvigde, men kör mot Mollösund ca. 1 km innan samhället i en högerkurva vid en klippa på högersida går det en grusväg upp till vänster. Det hänger även en grön boll i telefonstolpen. Snacka om marknadsförning då men nu finns ju GPS.

julle med fart

Rolands signum är ju snipan och vad är det då som kännetecknar denna och gör den så unik. Mest iögonfallande är den inböjda aktern. Så basad att ändträ nästan möts mot ändträ eller så när en akterspegel man kan komma och ändå bibehålla snipaktern. Vidare är utforminingen på överkanten på doghaussargen med den akterut krökta formen något som återkommer på alla båtar. Ruffsargen är alltid rund och upplängderna längst akterut står bakom bottenstocken. Finns alla dessa så är det med all sannolikhet en snipa från Kålvik.
Tyvärr avled Roland för ett antal år sedan i en tragisk olycka. Roland och Mona fick tre barn varav två har blivit kvar i branchen och i Kålvik, – Björn och Christina. Min gode vän båtbyggaren från Dalby Eilert Ericson brukar skryta med att han är född i en spånhög men jag tror han har lite konkurrans från Christina. På varvskontoret hänger ett fotografi på en liten flicka sittande på en bottenstock med en hammare i handen. Hon har sedan under åren fått en gedigen utbildning i konsten att bygga en träbåt och har vidarebefodrat denna till sin son Jonny. Jonny har visserligen avslutat båtbyggarutbildningen på Orust men ärvda talanger och intresse har gjort honom till en mycket yrkesskicklig ung man väl jämförbar med morfar Roland.

Lilla Kålvik 001

Det är nu alltså mor och son som driver Lilla Kålviks Båtbyggeri. Ett aktiebolag där sonen Björn ingår med Kålviks Varv, som specialiserat sig på motorer och vinterförvaring.
Ekor, roddbåtar och snipor lämnar nu varvet i en jämn ström. Alla med Rolands mallar och kännetecken och för att sluta cirkeln har en Andunge från Tores mallar

mallar

hyvel

och en 25 fots julle just blivit färdiga. Den andra i den Person-Anderssonska släkten och en riktig rejäl fiskejulle som visserligen skall användas som fritidsbåt. Enepinnad ( i spanten ) är den förstås och med en Sabbdiesel som sköter framdriften med vridbara propellerblad. Andungen är ett mästararbete i mahogny som egentligen borde stå på ett konstmuseum. Intresserade kan förhoppningsvis beskåda dessa på Träbåtsfestivalen 2010.

Christina o Jonny

Jämnställdhet är ett mycket omtyckt ord i debatter och jag kan garantera er att det råder på varvet. Arbetsfördelningen är lika och total mellan Christina och Jonny. Båda kokar kaffe lika bra! En gång råkade jag i en interjuv beteckna Christina som Sveriges enda kvinnliga träbåtsbyggare och kanske hade jag fel och trampade tydligen några på tårna. Nu vågar jag dock sträcka ut tungan igen och påstå att dom är Sveriges enda mor och son som bygger träbåtar i världsklass

Sist lite fakta:    

18 snipor har lämnat varvet. Byggtid ca 1800 tim.
Byggdtid eka ca 170 tim. 12-13 fot är en egen ritning.
Vidare har det byggts en roddbåt med utriggare, segelekor och givetvis Andungen.
Reperationer utförs även såväl som vinterförvaring